Du skriver som om att hela mitt livs syfte är att finna lycka genom att förstöra andra och att sedan fly.

Du skriver som om du vet.

Som att du har räknat ut allt.

Jag ser ingen mening i att försvara mig själv.

Jag är lika arg och ledsen på mig som du är.

Idag orkar jag inte gå upp ur sängen, men måste.

Måste handla det sista inför London, sen ska jag klippa mig och hitta några glöm-mig-inte-presenter till Lisa och Ida och sen ska vi träffas i kväll och äta tacos och spela spel.

Det är så nära nu, antar att det börjar bli lite nervöst. 

Hur ska jag packa? Vad ska vara handbagage? Hur ska vi hitta när vi kommer fram? Är det säkert nu att de säljer tågbiljetter på flyget? 

Fast allt det där kommer gå bra, men det är lätt att jaga upp sig.

Nobody should trust me, I can´t even trust myself anymore. 

Don´t think that I´m walking away from this untouched.