Jag är vek. 

Var hos doktorn innan idag, allt gick bra, det var inga fel på mig.

Vad jag förstod i alla fall, läkaren var spanjorska och hade en grym brytning, hade jätte svårt att höra vad hon sa.

I alla fall så började hon mot slutet prata om blodprov och jag förstod inte om hon menade att vi skulle ta det på en gång eller en annan gång så jag kände hur paniken började växa inom mig. 

Utanpå syntes det tydligen ingenting för läkaren sa att hon tyckte jag var en lugn person, men inuti mig var det 3:e världskriget, om de bara visste hur nära gråten var. 

Höll på att explodera.

Det hjälpte inte att mamma blev förbannad på mig för att jag först vägrade ta blodprov imorgon, nu har jag dock hunnit smälta det lite. 

Jag är en sån som måste förbereda mig mentalt inför allt jag gör, så det känns lite bättre nu, men imorgon vet jag att det kommer vara eakt samma sak.

Efter imorgon ska jag inte gå tillbaka dit först jag är döende.