Jag är vek. 

Var hos doktorn innan idag, allt gick bra, det var inga fel på mig.

Vad jag förstod i alla fall, läkaren var spanjorska och hade en grym brytning, hade jätte svårt att höra vad hon sa.

I alla fall så började hon mot slutet prata om blodprov och jag förstod inte om hon menade att vi skulle ta det på en gång eller en annan gång så jag kände hur paniken började växa inom mig. 

Utanpå syntes det tydligen ingenting för läkaren sa att hon tyckte jag var en lugn person, men inuti mig var det 3:e världskriget, om de bara visste hur nära gråten var. 

Höll på att explodera.

Det hjälpte inte att mamma blev förbannad på mig för att jag först vägrade ta blodprov imorgon, nu har jag dock hunnit smälta det lite. 

Jag är en sån som måste förbereda mig mentalt inför allt jag gör, så det känns lite bättre nu, men imorgon vet jag att det kommer vara eakt samma sak.

Efter imorgon ska jag inte gå tillbaka dit först jag är döende. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det gör så jävla jävla ont, känslan sitter i halsen. Vet inte vart jag ska ta vägen. ...

Vi är alla sjuka idioter som sitter här och tror att livet egentligen har någon mening. Det kvittar hur mycket man än pratar och pratar och pratar om det, det hjälper inte att prata, hjälper inte att le eller att snacka en oändlig massa skit som...

Sometimes the fastest way to get there is to go slow.   ---   Jag vill att du ska förstå att jag har svårt att nå mig själv. ...

Jag vill att folk som inte fattar ska känna hur det känns i mig.  Tyvärr funkar det inte så. ...

Jag har sovit nära henne i så många dagar nu att jag inte vill gå och lägga mig utan henne. Det känns värdelöst och inte alls lockande att sova själv.   Idag på morgonen så vaknade hon lite emellanåt när jag fortfarande var halvt om halvt sovan...