Jaha, då var det dags igen.

Var inte alls länge sen jag var hemma men måste packa ihop mitt rum för nu ska kära mor flytta till västerås. 

Kan inte säga att jag längtar efter just packingen, man måste ju verkligen gå igenom ALLT när man flyttpackar.

Och jag saknar min sjukt fina flickvän sjukt sjukt mycket! Kommer inte kunna träffa henne på flera dagar nu.

Önskar att du var här.. <3

Det här är vetlanda!!:

Vill lägga mig ner och stanna där.

Ibland vet man när folk inte hör. 

Det är så uppenbart, ibland. 

Jag är så jävla rädd för att fästa mig och det är precis vad jag gjort nu. Man blir så himla sårbar.

Jag tänker för mycket.

Och jag saknar henne. Jätte mycket.

Det är konstigt hur man ändras när man träffat någon som man verkligen tycker om. Alla andra försvinner och bleknar i jämförelse. 

Ibland tänker jag att det delvis är mitt fel.

--

De senaste dagarna har varit helt underbara, vilket sätter mer press på vad jag ska göra i framtiden. 
Jag vill så gärna vara kvar här, vill ha jobb, men det är bara att inse att jag inte är bra på att söka eller leta efter dem.

Och alla utbildningar känns antingen tråkiga eller för svåra.

Vet inte vad jag ska göra. 

fan vad jag skriver mycket skit här. 

har läst igenom ett par sidor och det är ju så man skäms.

Här går livet ut på att skylla allt på andra. Precis så är det, för vissa.